Ni som e känsliga behöver inte läsa det här inlägget kan jag lova, för det kommer säkert att väcka en del känslor, i alla fall hos vissa...

Funderar och tänker lite om det här med julen, visst e det långsökt så här i oktober men va tusan, det börjas redan.

Kataloger som trillar ner i postlådan med massa julsaker som man kan köpa, ja ni förstår.

Jag har aldrig och då menar jag det verkligen, aldrig gillat julen, och kommer förmodligen aldrig göra det heller.

December månad är för mig en enda stress och röra  

Bara tänk, alla dessa fula tomtar! varför!!!??? man ställer fram dem, för att inom en snar framtid plocka bort dem. Jag tycker inte om tomtar, varför kan man inte ha troll???el nå annat kuligt;)

Nä, sen det där med julklappar *suck*

Vi har 365 dagar om året, men jävlar anamma, när julen närmar sig ska det handlas paket till höger och vänster, och  nu när man har äldre barn så duger inte raggsockar längre kan jag lova. Varför är det så??? om jag nu vill ge mina barn en laptop kan jag väl ändå ge den innan jul? varför vänta? jo, för det är vad de önskar sig, så klart att man måste vänta.

Mina barn önskar kläder i julklapp, varför inte ge dem nu? så slipper de gå nakna fram till jul, nä, för de önskar sig det så då väntar man...jag önskade mig vinterdäck, har fått dem nu, tur att min man inte väntade hade inte varit kuligt att få dem i ett paket till julafton, om inte annat väldigt spännande körning hade jag haft fram till dess...

Och maten...ja varför vänta med gomaten fram till jul?? ska vi svälta fram tills dess? nänä, nog tänker jag då äta ändå, för jag älskar mat och tänker inte vänta till julen;)

Nä...jag gillar inte julen, jag anser om jag vill ge mina barn något så ger jag det efter min ekonomi före jul om jag så vill, tänker inte vänta, och ja, vi frirar jul, jag pyntar med fula tomtar, ställer fram vår sneda gran som måste stödjas så att den inte ramlar, jag köper julklappar osv...för barnens skull! Inte för min, inte för min släkts utan för att jag vill att mina barn ska få ett bra minne och älska julen, även om jag inte gör det så ska inte barnen behöva lida för det...

OM jag inte hade barn och familj så skulle jag inte göra allt det här, för mig är julen helt klart överskattad.

Man kan träffa släkt och vänner året om, men av nån anledning är det så fruktansvärt viktigt att träffas på julafton, jag tycker det är lika viktigt att träffa släkt och vänner året om, kanske inte vissa finns kvar julafton? ska man då vänta till julen???"men vi träffas juh då"???

Och hoppsan! då kanske inte människan lever!!! hade väl varit bra att träffas före julen då?? eller???

Nä...som sagt, ett rätt så illa inlägg det här jag vet, men det är MINA tankar och känslor runt det här med julen!

Jag älskar min föräldrar, övrig släkt och vänner massor!   Och jag värdesätter dem lika mycket HELA året oavsett om jag träffar dem på julen eller inte, för det är inte det viktiga, viktiga är att alla får leva och ha hälsan oavsett om det är jul eller inte...

Kram!!!

 

Tom

3 oktober 2010 13:58

Jag håller med dig fullständigt om den där extrema hysterin och hatar den som pesten själv oxå.
MEN ifjol var första gången jag inte fick fira jul med mina barn och det var en stor saknad.
Jag tror att den gemmenskap vi har förstärks till barnen av "presenter" dom skapar bra minnen som vi andra kanske inte fick när vi var små.
Maten förenar nytta med en sällskaplig trivsel och nåt som man kan komma ihåg länge, man skapar traditioner som man för vidare och som är jätteviktiga för dom "små".

just my 2 cents i den saken. ;)

 

cecilie

3 oktober 2010 14:03

Som om jeg skulle ha skrevet det selv Annelie! :) I år reiser vi fra all mas og tilbringer julen med barn på høyfjellshotell:) Det blir spennende å se om det vil bli en tradisjon. Vi har valgt (i fellesskap) å lage våre egne tradisjoner, som vi som familie trives med uten å ta hensyn til hva alle andre føler om dette, og det er en befrielse:)

 

Anna Vesterlund

3 oktober 2010 16:22

Jag fullkomligt älskar ditt inlägg Anneli, du är etta ;) Kram

http://www.annaershammar.blogg.se

 

Karin

10 oktober 2010 21:55

Jag älskade julen när jag avr liten. All spänning innan man fick öppna de där efterlängtade paketen, mammas goda mat och allt mys runtomkring.
När jag blev vuxen började den betyda mindre och mindre, ända tills jag fick barn. Nu älskar jag att se deras förväntan inför samma saker och även om jag inte alls julpyntar så mycket som min mamam gjorde så är jag iallafall en jäkel på att göra Janssons :-)
I år är jag dessutom ledig heeeela julhelgen och det känns otroligt skönt.

http://gemini.bloggplatsen.se

 

Monica

25 oktober 2010 22:16

Bra skrivet, håller med dig. Det är ju ren hysteri kring det här med julen och julklappsshoppingen. Jag blir alltid så himla stressad kring jul. Men jag älskar själva julafton då man samlas och myser hela familjen. Men samtidigt är det nåt man kan göra vilken dag som helst. Men det är ju som ändå julafton.
Men det här med julklappar är ingen höjdare alla gånger.. Som tur är så har vi verkligen dragit ner på julklappar, för det är ju inte gratis..

Men som sagt, julafton är mysig tycker jag :)

http://moonkan.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Julminnen är något man skapar genom traditioner, vad man har upplevt från det man är liten och hela vägen upp till sitt vuxna liv. Jag har många fina mina minnen som jag bär med mig, med mina fina farföräldrar... Tyvärr tog den tiden slut, så gjo...

Miss me... eller den jag var på väg att "bli"...*suck* Hatar sjukdomar, besvär.. för tid för träning.. det har jag!       I juni är dessa tagna... i år.. hade juh på börjat ngt.. en bit på väg! Fasiken de kan man inte tro när man ser mig nu,...

En vanlig hemmakväll hemma hos Öbergs... Tv:n med förstärkare å hela kittet går på högsta volym, finalen Idol, japp den ska både se och icke förglömmas, höras.. Mitt i allt får min man ett sms. -Happ bäst å klä på sig säger mannen och drar på s...

Ja! Ingen försovning idag    Fast jag undrar om lillan och mannen var lite skeptiska ändå? De ställde larmet på lillans mobil igår kväll så att det inte skulle bli samma sak idag, vilket blev en riktig mysmorgon med julkalendern *som vi missat ...

... eller så inte! Vaknade med ett ryck när jag hör min mans röst i hallen.. Shit! tänkte jag.. Vad tusan är klockan? Tittade lite snabbt å insåg till min fasa att den var 8! Å lillan som har idrott på morgonen och bör vara omklädd och klar...